Sagan om is och eld
Jag har nyligen gett mig på projektet att läsa George R. R. Martins serie Sagan om is och eld. Befinner mig just nu en bit in i Kungarnas Kamp och upplever blandade känslor. Å ena sedan så fullkomligt älskar jag de här böckerna, jag vill älska och hylla dem till skyarna. Språket är fantastiskt, miljöerna underbara, karaktärerna fenomenala etc.
MEN.
Så kommer man till det där porriga som det redan har pratats en del om. Jag har sett det första avsnittet i tvserien och av vad jag också hört så ska den vara värre än böckerna. Det är inte det att jag inte förstår att det inte fanns skökor på medeltiden (vilket är den miljön som böckerna utspelas i) men jag tror att det är Martins språk som stör mig. Att han hela tiden naggar på om spermier hit och dit. Mer än vad jag kan tycka att det ska behövas. Jag tror faktiskt inte att det bara är jag som är pryd.
Nåja, jag hade väl inte något som jag egentligen ville säga med det här inlägget, jag ville mest bara skriva av mig. Och dessutom så behövdes det nog en uppdatering innan bloggen går in i dvala.
MEN.
Så kommer man till det där porriga som det redan har pratats en del om. Jag har sett det första avsnittet i tvserien och av vad jag också hört så ska den vara värre än böckerna. Det är inte det att jag inte förstår att det inte fanns skökor på medeltiden (vilket är den miljön som böckerna utspelas i) men jag tror att det är Martins språk som stör mig. Att han hela tiden naggar på om spermier hit och dit. Mer än vad jag kan tycka att det ska behövas. Jag tror faktiskt inte att det bara är jag som är pryd.
Nåja, jag hade väl inte något som jag egentligen ville säga med det här inlägget, jag ville mest bara skriva av mig. Och dessutom så behövdes det nog en uppdatering innan bloggen går in i dvala.
Kommentarer
Trackback
